HALVVÄGS!!!

Har haft ont i halsen och täpt näsa på morgonen i två dagar nu. Så istället för att träna har jag legat på soffan varje kväll. (Frågar Micke så har jag packat flyttlådor!)
Från soffan har jag gått ett par gånger framochtillbaks till köket........
För att sluta stressa över vikten ställde jag mej imorse på vågen. 76.0 kg!
TÄNK ATT JAG NU ÄR HALVVÄGS!!!

Minns 26/12.2012 som igår..
Jag och Annica hade varit ute på en PW. Vi gick till Ica maxi och fika. Stor bulle och latte...
Jag hade grym ångest över allt jag ätit under julhelgen. Kände mej svullen och fet. Håret var smutsigt och träningskläderna satt alldeles för tight.
Minns att jag frågade Annica om hon ville gå ner i vikt med mej. Hon svarar utan att blinka "Absolut! Hade tänkt börja 1/1.2013, men visst kan vi börja nu!"
Vi gick hem till henne och prata flera timmar. Minns att jag frågade henne om hon verkligen tror att jag kommer klara att gå ner ens 10kilo. Lika bestämd som tidigare sa hon "Självklart! Det VET jag att du gör!"
När jag senare gick hem från Annica minns jag att jag tyckte det var skönt att hon var så säker på att jag kommer klara det. För det var inte jag...
Så idag, exakt 8 veckor senare är jag där! Halvvägs.
Då den 26/12 minns jag att jag tänkte att jag nog kommer gråta en skvätt av glädje när vågen visar 76.0kg. Och visst blev jag tårögd imorse. Vilken resa det varit! Skratt, gråt, ilska, hopplöshet, lycka, glädje, smärta, osv.

Annica meddela på sin blogg i veckan att det är dags för henne att satsa på sej själv. Hon känner att hon sätter andra före sej själv. Förstår henne och självklart ska hon göra det som känns och är bäst för henne!
Så nu känner jag mej lite som en fågelunge. Har varit i mitt trygga bo och fått massa hjälp... Nu är det dax att testa mina egna vingar och se vart jag hamnar :)
Började morgonen med att ringa och boka träff med en PT. Den 5 mars är första av 10 träffar.
Dags att ta denhär resan till nya höjder ;)
10 sista kilona kvar. Sen är det dax att bygga lite muskler :)

Tack Annica för att du funnits där, orkat lyssna och peppa. Hade inte lyckats utan dej!

Kram

Ps. Vill även tacka min arbetskompis (nämner inga namn!) som den 23/12 fick mej att öppna ögonen. Han kom fram till mej innan lunch. Han la sin hand på min axel och log. Så sa han "Maria det gör inget att du är tjock. Du är snygg ändå!"
Jag åt ingen lunch den dagen... Ds.